En vecka kvar!
Om en vecka smäller det!!!! Vid den här tiden nästa måndag sitter jag, Linnea och Catrin på flyget mot New York. Antagligen både nervösa, förväntansfulla, glada, trötta, nyfikna och allt det där. Det känns fortfarande väldigt overkligt, men lite verkligare än vad det har gjort innan eftersom att det är så pass nära nu.
Det är verkligen blandade känslor kring det här stora äventyret! Jag är ledsen över att behöva lämna alla fina människor här hemma och inte veta när vi syns nästa gång samtidigt som jag är sjukt pepp och förväntansfull inför att träffa Linnea och Catrin på Arlanda och börja vår resa och att komma till orientation i NY och träffa alla andra au pairer där. Ska också bli väldigt kul att få träffa min värdfamilj nästa torsdag, men snacka om att jag kommer att vara nervös på flygresan dit!!!! Lite orolig inför det också, att träffa värdfamiljen och barnen, första tiden där, lära sig allt osv. Kommer jag att leva upp till deras förväntningar? Kommer dom att leva upp till mina? Kommer jag att trivas? Kommer det kännas lika bra som det gör nu? Ja, många frågor. Man har ju hört om lite jobbiga situationer med vissa värdfamiljer och dom som väljer att gå i rematch (byta familj). Men jag känner verkligen att det här kommer att bli toppenbra! Men självklart kommer det ju att ta tid att lära sig allt, ta in alla nya intryck och "komma in i familjen", så man får ju ge det lite tid och inte "ge upp" på en gång.
Just nu längtar jag verkligen tills det bär av. Jag känner mig redo för det här äventyret!
Det är verkligen blandade känslor kring det här stora äventyret! Jag är ledsen över att behöva lämna alla fina människor här hemma och inte veta när vi syns nästa gång samtidigt som jag är sjukt pepp och förväntansfull inför att träffa Linnea och Catrin på Arlanda och börja vår resa och att komma till orientation i NY och träffa alla andra au pairer där. Ska också bli väldigt kul att få träffa min värdfamilj nästa torsdag, men snacka om att jag kommer att vara nervös på flygresan dit!!!! Lite orolig inför det också, att träffa värdfamiljen och barnen, första tiden där, lära sig allt osv. Kommer jag att leva upp till deras förväntningar? Kommer dom att leva upp till mina? Kommer jag att trivas? Kommer det kännas lika bra som det gör nu? Ja, många frågor. Man har ju hört om lite jobbiga situationer med vissa värdfamiljer och dom som väljer att gå i rematch (byta familj). Men jag känner verkligen att det här kommer att bli toppenbra! Men självklart kommer det ju att ta tid att lära sig allt, ta in alla nya intryck och "komma in i familjen", så man får ju ge det lite tid och inte "ge upp" på en gång.
Just nu längtar jag verkligen tills det bär av. Jag känner mig redo för det här äventyret!